Nu har valparna blivit hela fyra veckor och Yster är redan igång och leker med sina valpar på ett mycket trevligt sätt. Hon är en duktig mamma även om hon helst vill leka själv och knycker leksakerna från valparna. Valparna utvecklas med en rasande fart. Först börjar de med svansviftningar och så glada att se oss. Nu har de börjat slåss och mäter sig med varandra. Igår fick en liten valp komma upp i soffan och leka själv. Det är otroligt att se hur en fyra veckors liten valp redan är medveten om höjdskillnaden ner till mattan (som är av samma färg). Det var spännande och kittlade den lilla magen, så gulligt att se, och det blev många kullerbyttor men ingen flygtur ner på golvet.

Efter att jag matat en av flickorna varannan timme i tio dygn så förstod jag, att jag hade en ängel i min famn som skulle flyga tillbaka till himmelen. Först då blev det tydligt och även synligt att hon hade gomspalt. Innan var hon pigg, alert och den förste som var uppe på benen och gick. Hon ökade i vikt och hade inga problem med att ta nappflaska, ibland kom lite mjölk ur nosen men det var bara lite. Det enda jag kände var att hon inte hade full sugkraft, tungan kunde inte riktigt ansluta sig runt nappen eller fingret. Hennes gom kändes också mer v-formad och inte u-formad. Så visst fanns det frågetecken men när man inte ser fler faktorer så fortsätter man att leva på hoppet. Sedan upptäckte jag sår på två tår, egentligen såg det ut som om hon hade tappat tårna och jag undrade förstås vad som hade hänt. Till en början blev jag rädd att jag hade råkat klippa tårna istället för klorna, min oro ökade och jag googlade. Nu hade hon blivit så stor så att jag kunde öppna upp och se att gomspalten var total med undantag för främre delen. Det var bara att inse att en liten ängel hade besökt oss en stund här på jorden 

Efter att ha återhämtat mig, sovit ikapp lite, så for jag iväg igen, chansade på att en fodertik fortfarande var i höglöp. Det är praktiska saker i familjelivet som ska fundera med dessutom valpar i huset, så det gick inte att åka iväg tidigare. Ibland måste man chansa. Det handlade bland annat om logistiken att eventuellt ha tre kullar på lite yta i ett litet torp då kylan kan begränsar vistelse att vara ute. Man lever bara en gång och med tanke på att alla parningar som har gått snett så tänkte jag att …nu får det bli valpkaos. Det blev en härlig, trevlig helg tillsammans med underbara människor men ingen parning. Trots att den tiken har lång löpperiod så räckte den inte denna gång…

Besvikelsen var fullständig när det några dagar senare visade sig att den redan parade tiken inte heller var dräktig… SÅ tungt!!! 2018 tänkte jag satsa på valpkullar, det blev tre valpar men ack så underbara