Gott Nytt År alla vänner!

Hundarnaojag är kvar i Sälen o njuter av tystnaden efter ett långt härligt jul- o nyårsfirande i stugan med hela stora familjen. Det har varit så roligt och att det funkade!!! Sju personer o fem hundar på 42 kvm och jag är så tacksam att tikarna inte har börjat löpa ännu… törs jag ens skriva det peppar peppar då jag planerar att vara kvar ett tag. Älskar snö!!!

Nyårsafton är för många hundar o inte minst deras ägare ett stort problem. De två äldsta i flocken om fem tycker att det är jobbigt men de har också erfarenhet av att det går över, livet blir som vanligt efter ett tag. Här har det varit ovanligt lugnt, en halvtimme i firandet då 2018 blev 2019, underbart!

Någonstans i packningen ligger ett Adaptilhalsband men det har jag ännu inte hittat… Det var tänkt till Hyalmar som svarar bra på det. Han har å andra sidan tagit efter hans mammas strategi o lägger sig i bastun när det är som värst. Tyra som är 12 år har börjat höra sämre och hon vill vara väldigt nära när det tjuter. På henne dämpar vi ljudet genom öronproppar och det minskar det obehagliga ljudet. De yngre brydde sig inte alls. Sammanfattningen av nyårsafton är att det funkade väldigt bra.

En eftermiddag några dagar efteråt så var det tydligen ett gäng som hade missat att skjuta av sina raketer. Vi är ute med hela gänget då det börjar skjuta strax nedanför oss. Tyra drar ner svansen och drar i kopplet hemåt. Hyalmar tittar på mig med frågande blick o drar också ner svansen. Resten av gänget har fortfarande höga svansar o undrar varifrån alla busiga ljud o ljus kommer ifrån. Efter andra salvan blir Yenna livligt funderade på hur hon ska reagera o med lite bus o glädje så bestämmer hon sig för att det är ganska roligt. Både Hyalmar o Tyra skakar av sig upplevelsen snabbt när vi har kommit lite längre bort o promenaden slutar med tre höga svansar o två i normalläge.

Fyrverkerier är ett fullständigt onaturligt fenomen ur ett djurs perspektiv. Den överkonsumtion som varje nyår innebär, gör att jag inte heller tycker att det är fascinerade med alla ljusfenomen o smällar. Det är verkligen på tiden att ett förbud äntligen kommer, först och främst för alla djur men inte minst av miljömässiga och ekonomiska skäl. Det är intressant att se hur opinionen har kunnat påverka fram ett sådant beslut. Jag tyckte själv inte att ett förbud var nödvändigt till en början men jag har ändrat min åsikt och hyllar de initiativtagare som tidigt insåg hur galet det är!

Nu kommer det fortfarande skjutas raket inför nästa nyår men förhoppningsvis under mer annonserade och kontrollerade former. Det är därför nu dags för er som har påverkade hundar, och egentligen alla hundägare då den rädslan kan komma senare i livet, att börja förebygga inför nästa nyår. Så här en dryg vecka efter senaste skräckhändelsen är det dags att börja reflektera. Skriv ner det så att du har dina tankar o känslor dokumenterade. Beskriv hur du upplevde situationen vid tolvslaget på nyårsnatten och beskriv din hunds beteende. Beskriv hur situationen var för er dagen efter och beskriv hur det är nu en dryg vecka inpå nya året.

Det är det bästa underlaget som du kan ha för att kunna planera ditt nyårsfirande om ett år. Om din hund fortfarande är påverkad och tycker att det är jobbigt att gå ut så SKA ni ta hjälp av veterinär redan nu då det är ett trauma. Till er andra så finns det många sätt för att underlätta för hunden. Du är den viktigaste resursen. Det viktigaste är dock att ni nu ser att er hund har återgått till det normala, hunden har kunnat släppt det, skakat av sig det och lever vidare. En hund får bli rädd men den måste kunna avreagera. Kan den avreagera så är det inget problem o att kunna avreagera är något som vi alltid kan träna våra hundar till.

Jag har funderat lite om orsaken till att de är mina äldsta som är mest påverkade trots att det är två hundar som vet genom lång erfarenhet att de överlever. Den här rädslan börjar inte komma förrän hundar av min ras blir 2-3 år gamla. Nu är tre stycken äldre och fortfarande inte rädda o påverkade trots att de är tillsammans med sina rädda flockledare. Det pratas mycket om hur genetiken påverkar hundarna, vilka trösklar de har för att inte bli rädda kontra bli rädda. Jag ser inte tillräckligt stort samband för att det ska vara avgörande. Jag har funderat en del på min egen erfarenhet, hur mycket påverkar den? Många nyår och många hundar, något borde jag ha kunnat snappa upp som förenklar för de yngre hundarna… Hursomhelst, nästa år kanske alla är jätterädda men jag tränar vidare på att kunna avreagera 😉

Naturligt himlafenomen är trots allt väldigt magiskt!

GOTT NYTT ÅR !!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *