Unny <3

Älskade Unny

Vid din strand, du lämnar vårt land

Till landet ingenstans, där allting finns som en gång fanns

 

 

De sista tårarna har ännu inte runnit nerför min kind. Mitt i livet försvinner vår Unny ifrån oss, så plötsligt och fullständigt ofattbart. Det har gått drygt en vecka sedan men det är fortfarande overkligt och ständigt påminns jag om att någon saknas. Varje måltid räknar jag, minus en tallrik. Varje promenad är det ett koppel färre. Varje kväll saknas en hund i sängen.

Förrförra måndagen gick hon ett spår tillsammans med husse och visserligen undrade jag vem som var virrigast, hon eller husse? Hon gick Julyas efterspår men halkade in på Yennas efterspår en bit längre bort, och trots att jag var trött i kroppen och bara hade följt med i träskor för att visa starten, så var jag tvungen att släppa på Ellyot för att se om det fanns någon spårkärna kvar, eftersom vi hade haft medföljare även i det tidigare spåret. Över stock och sten så visade han första vinkeln och då var jag nöjd, kärnan fanns där om än upptrampad, trots det hade Unny fortsatt rakt fram. Hon hade så roligt när hon sprang i skogen och husse hade ingen aning om vad som var rätt eller fel så jag lät dem bara fortsätta. Klövern fanns inte heller kvar men de kom tillbaka fulla av glädje och jag lovade dem ett eget spår nästa gång…

Dagen efter lämnar jag och Julya de nästsista sommargästerna vid Finlandsbåten och åker och tränar en stund. Väl hemma, senare på kvällen, så får jag reda på att Unny har ont, riktigt ont. Nästa morgon är smärtan mer påtaglig så vi åker till Albano djursjukhus. Jag anar att det är något som stökar efter löpet. Förra löpet blev hon dålig i mag-och tarmsystemet och inlagd flera dagar. Hormonerna ställer till det ibland på äldre tikar, så det är väl dags att plocka bort det som regelbundet skapar problem. Julya drog igång hennes löp och de två har lekt och roat sig medan grabbarna har varit olyckliga. Men löpet har inte varit som vanligt för Unny, det tog slut betydligt fortare än normalt. Något knas är det och hon behöver smärtlindring.

På grund av covid-19 så sker många av veterinärbesöken utomhus. Vi behöver inte vänta länge, ganska snart så hämtar veterinären Unny. Strax efteråt kommer hon tillbaka, Unny hade fått ett krampanfall när hon undersökte henne, så hon ber mig följa med in. Väl inne ser jag en mycket påverkad Unny som kämpar med att stå upp. Rummet är fullt av personal. Hon har varit medvetslös drygt en halv minut och risken är stor att hon ska få ytterligare ett anfall så de springer iväg med henne till IVA, intensivvårdsavdelningen. Veterinären är lika förvånad som jag. Vad hände? Detta såg vi inte komma… Unny blir inskriven.

Hjärnan snurrar för fullt på vägen hem. Vad är det som vi har missat? Jo, periodvis har hon varit lite tröttare men efter avmaskning har vår lilla musjägare blivit betydligt piggare. Hon vann frisbeetävlingen på midsommardagen mot väldigt värdigt kvalificerat motstånd. Hon har lekt både med oss och med de andra hundarna i flocken och inte visat några tecken på att inte vilja vara med. Ibland har hon inte velat äta men det har inte bara varit hon, ingen av hundarna har varit matglada i sommarvärmen. Det som har varit mest påtagligt är relationen mellan henne och Hyalmar… Varje morgon följer Unny med husse upp till kontoret i huset cirka 20 meter bort och den sista tiden har även Hyalmar följt med. De har blivit så nära varandra att de legat tätt tillsammans i fåtöljen när husse sitter på sina digitala möten, trots att en dubbelsäng står bredvid.

 

Sommaren har varit väldigt skön, familjen har samlats, om än inte alla samtidigt tyvärr. På kvällarna har de som varit badsugna gått till bryggan för att njuta av det varma vattnet och skölja av sig smutsen efter dagens arbete. Unny har gärna hängt med och fullständigt orädd kastat sig i vattnet från ganska hög höjd. Hundarna har inte kunnat följa med alla dagar då värmen ger förutsättningar för algblomning och parasiter i vattnet. Så vilken glädje när de kan följa med! Tyra har lärt sig att när badrockarna är på då är det bad och då kommer hon i full galopp och ska följa med. Ibland tar hennes ork slut vid grinden men det är förståeligt i hennes ålder. Men bada det gör hon aldrig.

På kvällen ringer veterinären igen. Hon har inte haft något mer anfall tackolov. Ultraljudet påvisade något på ena äggstocken och cystor i livmodern vilket inte är ovanligt då hon är i den åldern. Men också en juvertumör! Hur kan vi ha missat en juvertumör? Hon som alltid är så nära oss, sitter i knät eller ligger bredvid, jämt vid vår sida och vill alltid bli klappad… De ska prata med kirurgen dagen därpå och se om det är möjligt att kunna ta bort allt samtidigt vilket skulle innebära en operation istället för två. Nästa dag får vi ett nytt samtal… Det finns inget de kan göra…

F-n, det gulliga mänskliga synsättet att se hundbeteenden på har lurat mig. Jag borde ha förstått budskapet. Det handlar inte om att de har blivit ett gammalt mysigt ledarpar i flocken som plötsligt vill vara nära. Hyalmar har vetat, han har skyddat och stöttat henne… Skuldkänslorna sköljer över mig. Hur kan vi ha missat detta? Hur trött är inte han nu som ensam burit ansvaret och för hur länge?

En väninna frågade mig tidigare i somras hur länge Maya levde efter att hon hade fått lungcancer för hennes hund hade fått det. Jag minns att jag då fick en tanke, Unny hade också hostat enstaka gånger men jag slog snabbt undan tanken. Nu är det dock just lungcancer och det finns inget de kan göra för henne. Chockad, förtvivlad och med tårarna flödande avbryter jag husse mitt i ett möte. Vad som sker därefter minns jag inte riktigt. Det enda jag kommer ihåg är att jag kontaktade min bästa veterinär och sedan åkte och hämtade Unny.

Det är varmt på gården när jag väntar på att de ska komma ut med henne. Ofta när jag är på djursjukhuset så tänker jag på alla dem som inte får med sig sina hundar hem efter ett besök och jag brukar vara oerhört tacksam, då jag vanligtvis kan åka hem med min hund. Denna gång är det jag som gråter och ska hämta henne för en sista resa hem. Kanske vi kan få några dagar tillsammans, åtminstone över helgen. Tårarna går inte att gömma, inte ens under solglasögonen. Ut kommer min skrutta och när jag ropar hennes namn och ser att hennes respons är dålig så förstår jag att hon är väldigt dålig. Jag har redan i telefonen förstått veterinärens ord, det är verkligen slutet även om det är ofattbart att ta in. Vi skulle ju bara in för smärtlindring och kanske i värsta fall en operation…

På kvällen ligger hon i soffan, påverkad av mediciner och väldigt trött. Vi pysslar om henne, ger henne mat, extra god mat förstås. Hoppet finns fortfarande att vi ska kunna vara tillsammans några dagar till. Maya levde nästan tre månader efter diagnosen. Vi lägger oss och hoppas att hon ska vara lite piggare imorgon efter att hon fått lite vila efter sjukhusbesöket. Jag vaknar på natten en gång då hon får lite kramper men de släpper snart. Husse sover inte alls bra bredvid sin lilla hund.  

Morgonen kommer och vi lever stund för stund, verkligen i nuet. Emellanåt blandas alla tankar och känslor till ett stort kaos. Ilska och skuld för att vi inte förstått och fasan över att hon snart inte kommer vara med oss. Till slut når vi en punkt där det inte finns någon återvändo, hon kommer inte bli bättre. I väntan på att veterinären ska komma så vill hon bara gå till bilen. Vi ser att hennes rörelser är annorlunda och hon är väldigt tydlig nu, hon är färdig. Vår sista promenad är ner till stranden där hon lugnt somnar i husses knä för att sedan flyga vidare till landet ingenstans. Vår älskade Unny <3

2 juli 2012    –      28 augusti 2020

Vi tackar för den ära, att en tid få ha dig nära

I framtidens dar, i våra hjärtan du alltid kommer finnas kvar

Tack för allt vår älskade vän, vi kanske ses igen

Morgongåva av min älskling

Många gånger har jag ifrågasatt mig, jag skulle ju inte ha en valp nu… o så fick juvelen ändå stanna för att hon var lugn 😝Jag är lurad, det känns som om jag har köpt grisen i säcken. Juvel…???? jo, lite tid kvar finns det för ankungen. Lugn….???? 😂😂😂😂🤣 Även begreppet att hon är lugn när hon som….???? Om hon sover!!!! Falsk marknadsföring och jag kan inte ens lämna tillbaka henne till uppfödaren.

Igår kväll så kände jag dock ett lugn det går att ha sladdar framme igen, inga kisspölar på golvet på länge, kanske kan mattan komma på plats igen och det är ju egentligen mindre världsliga problem. För hon är helt underbar och det bästa med henne är all glädje och närvaro. Vilken tjej  

Vaknar åter i morse av en alldeles för pigg valp, hon är så exalterad och tycker att jag absolut ska vakna. Tricket är då att låtsas sova men det är lättare sagt när hon hoppar och far som en gummiboll i sängen. Jag öppnar min trötta ögon och ser att det ligger en present i sängen. Nu förstår jag vad hon så stolt vill visa mig. En liten musunge ligger på min kudde… Tack älskade juvel för den fina morgongåvan! Jag säger JA 

Elementor #361

Planen var närmast perfekt tidsmässigt. Tyra o jag skulle ta en tur ner till Skåne o passade på att lämna Unny till hundvakterna i Linköping eftersom hon löper. Det är nästan alltid underbart med en blandflock dvs både tikar o hanar men under vissa perioder så krävs det planering. Jag är egentligen ingen planerare utan tycker att det mesta löser sig bara man tar det sakta men säkert och anpassar allt eftersom hormonerna utvecklas. Vissa löp går nästan omärkta förbi medan vid andra tillfällen så kan även jag bli irriterad över att inte ha en plan. 
Årstid, boendesituation och en sjuk Ellyot gjorde det omöjligt för oss att inte planera så jag kände mig verkligen stolt att ha förekommit situationen med en tidsplan. Husse tyckte att hon åkte lite för tidigt men det handlade om att hans sängkompis inte skulle sova bredvid honom, alltså inte jag utan Unny. 

Vi har en härlig helg i Skåne tillsammans med dottern o vi lagar till en laxmiddag, nästan så god att jag skulle vilja dela med mig av receptet. Nästa dag är vi över i Köpenhamn och är barnvakt. Tyra känner igen sina kvarter o den korta promenaden tar lång tid. Hem för att se mello men med risken att middagen inte ska bli lika god som förra så köper vi hem lite thai. Dagen efter äter vi semla på ett mysigt kafé i Lund, dotterns första men jag har redan slutat räkna antalet. Fortfarande lite besviken av att jag missade saffranssemlan på Fjällbagaren i Sälen. Det är med känsla av vemod som vi packar ihop alla hundsaker från lägenheten. Vi inser att det är Tyras sista resa ner och att hon inte kommer bo där nere igen.

På vägen hem får jag samtal om att Unny inte mår så bra, hon kräks och får inte behålla något. Jag stannar förbi och köper det nödvändigaste för att möjligen kunna stoppa flödet. Planen var att vi skulle stanna förbi och äta middag tillsammans och ha det lite mysigt, men när jag kommer så blir det snabbt lite mat och sedan ringa First Vet och lite även Bagarmossen. Det blir en lång natt, hon kräks kaskader av blod, allt som hon får i form av vätska kommer upp, även vätskeersättning. Vi midnatt övergår det till blodiga diarréer. Jag sover inte utan vakar att hon andas och att hon inte är uttorkad. Trösten är att inte behöva låta hundvakterna ta hand om det. Vi får inte stopp på det. Det finns inget annat val än att på morgonen fortsatta vidare till Anicura Albano djursjukhus. 

Väl framme lägger de in henne och först idag fyra dagar senare kan jag hämta hem en medtagen liten Unny. Det blev en dyr men välbehövlig hotellvistelse för henne. Nu höglöper hon!!!! Men det känns inte läge att åka till Linköping med henne igen.  Hanarna som inte är i samma hus sitter och ylar efter henne. Hyalmar få testa munkpeppar… ändå fascinerande att det trots kraftiga vindar ändå känner löptiken Så var det med den planering 😉 Nu ska jag försöka sova zzzz 

Nähä det skulle jag inte, varför lyssnade jag inte på Ellyot utan tog för givet att det var hormonerna som snackade, han behövde visst gå ut… Nu har jag torkat bajs och gett honom Zoolac. Nu ska jag försöka sova igen…..zzzzz med öronproppar…lagar

Äntligen snöpuls

Äntligen kom snöyran och hundarnaojag kunde njuta av långa promenader, totalt blev det över 7 km. Trots att Tyra fyllde 13,5 år igår så hängde hon med. På kvällsturen galopperade hon nästan hela tiden av glädje med undantag av stopp för att nosa i snöspåren eller ta bort snön mellan tassarna. Emellanåt fick hon riktiga glädjefnatt och gjorde lekinviter. Det är uppenbart att hon liksom jag älskar snö. Det har blivit ett snabbt foderbyte då hennes special har tagit slut och kanske hennes gamla kropp behöver foder för just högaktiva hundar eller är det placebo… 

Gott Nytt År 2019

Gott Nytt År alla vänner!

Hundarnaojag är kvar i Sälen o njuter av tystnaden efter ett långt härligt jul- o nyårsfirande i stugan med hela stora familjen. Det har varit så roligt och att det funkade!!! Sju personer o fem hundar på 42 kvm och jag är så tacksam att tikarna inte har börjat löpa ännu… törs jag ens skriva det peppar peppar då jag planerar att vara kvar ett tag. Älskar snö!!!

Nyårsafton är för många hundar o inte minst deras ägare ett stort problem. De två äldsta i flocken om fem tycker att det är jobbigt men de har också erfarenhet av att det går över, livet blir som vanligt efter ett tag. Här har det varit ovanligt lugnt, en halvtimme i firandet då 2018 blev 2019, underbart!

Någonstans i packningen ligger ett Adaptilhalsband men det har jag ännu inte hittat… Det var tänkt till Hyalmar som svarar bra på det. Han har å andra sidan tagit efter hans mammas strategi o lägger sig i bastun när det är som värst. Tyra som är 12 år har börjat höra sämre och hon vill vara väldigt nära när det tjuter. På henne dämpar vi ljudet genom öronproppar och det minskar det obehagliga ljudet. De yngre brydde sig inte alls. Sammanfattningen av nyårsafton är att det funkade väldigt bra.

En eftermiddag några dagar efteråt så var det tydligen ett gäng som hade missat att skjuta av sina raketer. Vi är ute med hela gänget då det börjar skjuta strax nedanför oss. Tyra drar ner svansen och drar i kopplet hemåt. Hyalmar tittar på mig med frågande blick o drar också ner svansen. Resten av gänget har fortfarande höga svansar o undrar varifrån alla busiga ljud o ljus kommer ifrån. Efter andra salvan blir Yenna livligt funderade på hur hon ska reagera o med lite bus o glädje så bestämmer hon sig för att det är ganska roligt. Både Hyalmar o Tyra skakar av sig upplevelsen snabbt när vi har kommit lite längre bort o promenaden slutar med tre höga svansar o två i normalläge.

Fyrverkerier är ett fullständigt onaturligt fenomen ur ett djurs perspektiv. Den överkonsumtion som varje nyår innebär, gör att jag inte heller tycker att det är fascinerade med alla ljusfenomen o smällar. Det är verkligen på tiden att ett förbud äntligen kommer, först och främst för alla djur men inte minst av miljömässiga och ekonomiska skäl. Det är intressant att se hur opinionen har kunnat påverka fram ett sådant beslut. Jag tyckte själv inte att ett förbud var nödvändigt till en början men jag har ändrat min åsikt och hyllar de initiativtagare som tidigt insåg hur galet det är!

Nu kommer det fortfarande skjutas raket inför nästa nyår men förhoppningsvis under mer annonserade och kontrollerade former. Det är därför nu dags för er som har påverkade hundar, och egentligen alla hundägare då den rädslan kan komma senare i livet, att börja förebygga inför nästa nyår. Så här en dryg vecka efter senaste skräckhändelsen är det dags att börja reflektera. Skriv ner det så att du har dina tankar o känslor dokumenterade. Beskriv hur du upplevde situationen vid tolvslaget på nyårsnatten och beskriv din hunds beteende. Beskriv hur situationen var för er dagen efter och beskriv hur det är nu en dryg vecka inpå nya året.

Det är det bästa underlaget som du kan ha för att kunna planera ditt nyårsfirande om ett år. Om din hund fortfarande är påverkad och tycker att det är jobbigt att gå ut så SKA ni ta hjälp av veterinär redan nu då det är ett trauma. Till er andra så finns det många sätt för att underlätta för hunden. Du är den viktigaste resursen. Det viktigaste är dock att ni nu ser att er hund har återgått till det normala, hunden har kunnat släppt det, skakat av sig det och lever vidare. En hund får bli rädd men den måste kunna avreagera. Kan den avreagera så är det inget problem o att kunna avreagera är något som vi alltid kan träna våra hundar till.

Jag har funderat lite om orsaken till att de är mina äldsta som är mest påverkade trots att det är två hundar som vet genom lång erfarenhet att de överlever. Den här rädslan börjar inte komma förrän hundar av min ras blir 2-3 år gamla. Nu är tre stycken äldre och fortfarande inte rädda o påverkade trots att de är tillsammans med sina rädda flockledare. Det pratas mycket om hur genetiken påverkar hundarna, vilka trösklar de har för att inte bli rädda kontra bli rädda. Jag ser inte tillräckligt stort samband för att det ska vara avgörande. Jag har funderat en del på min egen erfarenhet, hur mycket påverkar den? Många nyår och många hundar, något borde jag ha kunnat snappa upp som förenklar för de yngre hundarna… Hursomhelst, nästa år kanske alla är jätterädda men jag tränar vidare på att kunna avreagera 😉

Naturligt himlafenomen är trots allt väldigt magiskt!

GOTT NYTT ÅR !!!

Dagen efter sammandrabbningen

Hur har dagen efter sammandrabbningen varit? Jag förstår att ni undrar för det klart att det som hände i förrgår inte tillhör vanligheten. Om det alltid skulle vara sådana laddningar i en flock så blir det väldigt stressigt och jobbigt, och då skulle glädjen med att ha flera hundar vara helt borta. Som jag skrev i kommentarerna så ville flocken komma samman betydligt fortare än jag kanske var beredd på, alla ville sova tillsammans i sovrummet. Det är ju precis så som flockar gör, släpper och går vidare.

Jag har också släppt det men det är klart att jag är uppmärksam. Yenna är i åldern när allt är möjligt, världen, här kommer jag! Samtidigt så har hon inte den inre tryggheten ännu, den som kommer med ålder o erfarenhet. Den fångar hon upp i min närvaro… Unny har blivit mogen o ser till att undvika konflikter vilket är så skönt att se. Snart springer de efter frisbee igen tillsammans.

Precis när vi var färdiga för promenad idag så ringer de från SLU. Hundarna blev stående o undrade varför jag fastnade i telefonen. Visst har det funnits funderingar men ekvationen har inte riktigt gått ihop. En dubbelparning ger mer långvarig spänning och den riktigt tänjer på sig. Vi har ett resultat!!! Ja det hade jag fått reda på via mail igår kväll men inte svaret. Nu kom svaret och det fick mig att rysa i hela kroppen!

Optimal utdelning på en dubbelparning, så kul!!! En tik och ena hanen har pappa Indy och den andre hanen och den avlivade tiken har Ellyot som pappa. Hanarna som var så lika till utseendet men inte till sättet, det är lätt att bli lurad på deras yttre men deras personligheter är olika. Och det stämmer så väl med papporna. Jag hade mentalt ställt in mig på att alla hade samma pappa… men en valp har varit lite annorlunda. Mamma Yster har sin flicka och så har killarna varsin pappa!

Extra glad o upprymd gick vi allesammans, jag, fem hundar o tre valpar ner till stranden och solen lyste. Helt underbart! En valp klättrade högt upp på stenarna, precis som pappa gör 

Sammandrabbning

Så har det hänt, det som alla hundägare bävar för… Efter en intensiv helg så började den nya veckan som vanligt med lugn förmiddag, så skönt. Efter lunch åkte valparna o jag till veterinären för besiktning inför att de snart ska åka hem till sina nya familjer. Samtidigt håller husse på att packa för att åka iväg även denna vecka. Unny tycker att det är jobbigt, hennes husse som betyder så mycket för henne.

Varje morgon följer Unny med husse till jobbet, åtminstone de dagar då kontoret är beläget 20 meter hemifrån. Annars är hon ganska morgontrött och skulle aldrig orka gå upp så tidigt för att åka iväg. Deras relation är så speciell, de har ett beroende av varandra som är så fint. Det är nog lika jobbigt för båda när han reser iväg o hösten har inneburit många jobbiga avsked o glädjefulla återseenden.

Igår kom Tyra o Ellyot hem igen o återföreningen gick väldigt bra. Lite trötta var de allt efter en händelserik helg i Linköping med tvåbeningarnas syskonträff, julmarknad o tågresor. De lämnade sin matte på perrongen och åkte vidare mot Stockholm o vidare ut till torpet. När de kom var jag nyfiken på att se Ellyots reaktion på valparna. Jag stod i fönstret o tittade ut men jag såg inte att han visade några igenkänningstecken på att det finns blodsband.

Jag såg däremot hans möte med en glad sprallig Hyalmar. Det är underbart att se hur en erfaren hund vet var gränsen går. Ellyot spände svansen litegrann varpå Hyalmar väjer av o springer vidare, Ellyot kunde slappna av o skaka av sig. Det bästa sättet att få ihop en flock efter att de har varit ifrån varandra är med en gemensam promenad. Det är absolut det bästa sättet att introducera alla hundar inför varandra. Då har man möjlighet att läsa av vad de säger till varandra.

Allt gick väldigt bra, så även på kvällen o under natten. Killarna turades om att sova under mitt täcke, något som inte kommer ske i natt zzz. Ja som ni förstår så var vi ganska trötta allesammans. Efter att husse åkt så tänkte jag att vi tar en promenad innan det mörknar igen o samtidigt som valparna sov som stockar efter sin nya upplevelse. Jag börjar klä på mig i hallen när jag hör hur tjejerna börjar tjafsa.

Det är inte lätt att alltid vara yngst i flocken då kan det vara skönt att ha lite valpar runt sig. Så kommer ytterligare två äldre hundar då är det inte lätt att få utrymme. Jag vänder mig om o ser att Yenna står med ryggen mot mig, hon har därmed tagit mig som sin trygghet, o vill inte släppa förbi Unny. Unny har precis blivit lämnad av husse som precis har åkt iväg med taxi. Situationen är känslosam. Jag försöker få dem att sluta men får inget gehör.

Väl medveten om att Tyra har blivit gammal, både ser o hör dåligt, så är det henne jag har i fokus då tjejerna fortsätter att tjafsa. Jag vill absolut inte att Tyra ska bli inblandad. Hade det varit en vanlig dag så hade jag bara fortsatt ut o inget mer än fåniga miner hade utbytts. Jag känner att det inte är en vanlig dag. Det är för många hundar och jag vet inte riktigt var alla är. SÅ brakar det loss!!!

Det blir ett intensivt slagsmål o jag har ingen annan möjlighet än att försöka bryta det. Utrymmet är litet o jag vill inte få fler hundar inblandade. Det sägs att tikar som slåss har mer allvar än hanar som låter mer än de försöker skada. Jag har inte haft ett tikslagsmål tidigare, bara mindre tjafs. Båda två är riktigt uppretade och jag försöker skilja på dem genom att använda benen men de är båda viga o snabba. Jag har inget annat val än att försöka få tag i nackskinnen. Till slut har jag ganska bra tag i båda.

Ellyot kommer o försöker hjälpa till men hamnar fel o avvaktar, tackolov. Båda är fortfarande beredda att sätta igång igen o mitt grepp glider. Jag sitter med två hundar i varje hand på två armslängder avstånd. Äntligen kommer Hyalmar, han går emellan, bryter siktlinjen, kommer upp i mitt knä och försöker lätta på stämningen. Det lyckas o tjejerna lugnar sig. Fortfarande kan jag inte släppa dem. Jag vet att jag har haft mina händer har varit inblandade men känner ingenting… jo..

Jaha, då är man lite mer erfaren. Ett sår på ena handen o stukad tumme på andra, det läker. Nu ska flocken läkas. Det bästa med flockdjur är att försoning är viktig för deras överlevnad. Normalt sker det inom några minuter. En sådan här händelse kanske behöver lite mer tid innan tilliten är tillbaka. Tänk om vi människor kunde fungera likadant? Vi har en förmåga att vara långsinta o skylla ifrån oss. Egentligen var det ju dagens händelse faktiskt husses fel…

Ysters valpar 4 veckor

Nu har valparna blivit hela fyra veckor och Yster är redan igång och leker med sina valpar på ett mycket trevligt sätt. Hon är en duktig mamma även om hon helst vill leka själv och knycker leksakerna från valparna. Valparna utvecklas med en rasande fart. Först börjar de med svansviftningar och så glada att se oss. Nu har de börjat slåss och mäter sig med varandra. Igår fick en liten valp komma upp i soffan och leka själv. Det är otroligt att se hur en fyra veckors liten valp redan är medveten om höjdskillnaden ner till mattan (som är av samma färg). Det var spännande och kittlade den lilla magen, så gulligt att se, och det blev många kullerbyttor men ingen flygtur ner på golvet.

Efter att jag matat en av flickorna varannan timme i tio dygn så förstod jag, att jag hade en ängel i min famn som skulle flyga tillbaka till himmelen. Först då blev det tydligt och även synligt att hon hade gomspalt. Innan var hon pigg, alert och den förste som var uppe på benen och gick. Hon ökade i vikt och hade inga problem med att ta nappflaska, ibland kom lite mjölk ur nosen men det var bara lite. Det enda jag kände var att hon inte hade full sugkraft, tungan kunde inte riktigt ansluta sig runt nappen eller fingret. Hennes gom kändes också mer v-formad och inte u-formad. Så visst fanns det frågetecken men när man inte ser fler faktorer så fortsätter man att leva på hoppet. Sedan upptäckte jag sår på två tår, egentligen såg det ut som om hon hade tappat tårna och jag undrade förstås vad som hade hänt. Till en början blev jag rädd att jag hade råkat klippa tårna istället för klorna, min oro ökade och jag googlade. Nu hade hon blivit så stor så att jag kunde öppna upp och se att gomspalten var total med undantag för främre delen. Det var bara att inse att en liten ängel hade besökt oss en stund här på jorden 

Efter att ha återhämtat mig, sovit ikapp lite, så for jag iväg igen, chansade på att en fodertik fortfarande var i höglöp. Det är praktiska saker i familjelivet som ska fundera med dessutom valpar i huset, så det gick inte att åka iväg tidigare. Ibland måste man chansa. Det handlade bland annat om logistiken att eventuellt ha tre kullar på lite yta i ett litet torp då kylan kan begränsar vistelse att vara ute. Man lever bara en gång och med tanke på att alla parningar som har gått snett så tänkte jag att …nu får det bli valpkaos. Det blev en härlig, trevlig helg tillsammans med underbara människor men ingen parning. Trots att den tiken har lång löpperiod så räckte den inte denna gång…

Besvikelsen var fullständig när det några dagar senare visade sig att den redan parade tiken inte heller var dräktig… SÅ tungt!!! 2018 tänkte jag satsa på valpkullar, det blev tre valpar men ack så underbara   

Mac Book Air and a cup of Coffee

Chocolate biscuit soufflé tart gummies marshmallow ice cream. Gummies sesame snaps oat cake sugar plum pie dessert brownie ice cream. Candy canes pie jujubes sweet roll cupcake gummies pastry. Fruitcake marshmallow sesame snaps dessert tootsie roll gummies tiramisu soufflé. Pudding croissant jelly sweet tiramisu pastry cookie jelly. Toffee ice cream toffee tiramisu.

Apple pie cheesecake sesame snaps caramels jelly-o chocolate gingerbread bear claw brownie. Dragée pudding candy canes jelly-o lollipop. Marzipan gummies gingerbread oat cake liquorice candy canes. Pie gingerbread unerdwear.com jelly-o jelly. Cotton candy biscuit brownie gummies sweet roll sugar plum. Gingerbread caramels caramels dragée danish cupcake lemon drops. Wafer dessert jelly-o gummies.